Apulien

Apulien (eller Puglia som det heter på italienska) är hälen och klacken på den italienska stöveln. Det är landskapet med den längsta kuststräckan i Italien och sträcker sig från ”sporren” på hälen ner runt hela klacken.
Gastronomi
Maten och vinerna är säkerligen för många italienare det första de tänker på när man nämner ”Puglia”. Maten är smakrik och enkel. Bönor och grönsaker är basen och längst kusten finns det fantastiska fisk och skaldjursrestauranger. Prova den rustika och underbart goda bönsoppan med lite stekt kyddigt fläsk på toppen och du kommer att känna att du sitter i ett kök i en by i Apulien för 50o år sedan. Men ”Puglia” ger också starka associationer till det kristallklara vattnet längs den drygt 800 km långa kusten, till den mångtusenåriga kulturen och historien som känns så levande överallt. Snart sagt varenda liten by har en historisk stadskärna med gränder, prång och kyrkor från medeltiden och helt fantastiska små lokala museer. Har du inte besökt Apulien ännu rekommenderas stark ett besök på med fokus på mat, vin och kultur. Apulien var under romarrikets storhetstid en blomstrande handelsplats, ett rikt kulturliv och var hamnen mot öster.
Klimat
Klimatet är ett typiskt Medelhavsklimat med varma somrar och milda vintrar. Medeltemperaturen i augusti varierar från +24°C på den bergiga halvön Gargano till +31°C på den stora Foggiaslätten strax sydväst om Gargano. Det är inte ovanligt med temperaturer över 40°C i slutet av juli och i början av augusti. På vinterns kallaste månad varierar medeltemperaturen från +1°C på halvön Gargano, som får ta emot de kalla vindarna från nordost, till +8°C längst ner i söder på spetsen av klacken.

Apulien är också mycket torrt, från 450 mm regn på de mjuka kullarna någon mil inåt landet till 650 mm på Gargano och vissa områden på Salentohalvön kan få upp till 800 mm om året. Den största delen av regnet faller på höst och vinter. Det betyder att somrarna är rejält torra. Förr talade man om ”La Puglia setibonda”, det törstiga Apulien. Det var innan akvedukten byggdes och brunnar borrades.

Landskapet är till största delen ganska platt. Slättlandet upptar drygt hälften av ytan, knappt 1,5 % är bergigt och resten består av mjuka kullar.
Jordmån
Jordmånen är mycket rik på kalk. Under hela Jura var stora delar av Apulien täckt av hav och såg ut som en skärgård med lite spridda öar. Under Krita började marken höja sig och stora delar av dagens Apulien blev synligt.

Det är kuststräckorna samt de stora slätterna runt Foggia och Salento som var havsbottnar och jordmånen där består i dag av kalkrika sediment från havet. Ofta är den också ganska djup och bördig. De inre delarnas magra, kalkrika jordar är i stället ett resultat av erosion av den kalkrika berggrunden, jordlagret är ganska tunt och stenigt och ibland går klippan i dagen.
Odling
Vinodlingen har mycket långa traditioner och går tillbaka till årtusendet före Kristus. Med grekerna under den storgrekiska perioden, 700 - 200 f. Kr., kom en stor vinkultur, både när det gällde att odla druvor, göra vin och inte minst servera det på ett raffinerat sätt. Genom seklerna har den ekonomiska betydelsen och utbredningen av vinodlingen skiftat. I dag är Apulien tillsammans med Sicilien och Venezien det största produktionsområdet för vin i Italien.
Druvsorter
De viktigaste lokala blå druvorna är Uva di Troia och Bombino Nero, i centrala och norra Apulien. Negro Amaro, Malvasia Nera och Primitivo på Salentohalvön i södra Apulien. Dessutom odlas mycket Montepulciano och Sangiovese och flera av de internationella druvorna.

De viktigaste lokala gröna druvorna är Verdeca och Bianco d’Alessano på Salentohalvön i södra Apulien, Bombino Bianco och Pampanuto i centrala och norra Apulien; dessutom odlas mycket Trebbiano och flera av de internationella druvorna. Nyupptäckta, antika druvsorter som Fiano Minutolo börjar också bidra med intressanta viner, främst från producenten Candido.
Ursprungsbeteckningar
Castel del Monte DOC
Salice Salentino DOC
Copertino DOC
Brindisi DOC
Locorotondo DOC
Primitivo di Manduria Naturale DOCG